Då var det ju dags att ta sig till Arlanda för att till slut komma iväg till US. Veckan som gått har varit minst sagt intressant. Som jag sa så hade ju jycken blivit dålig i skrinet så det rann både ur käften och arslet på henne. Efter två dagar så var jag tvungen att åka till sjukan där de sa att hon måste läggas in.
Blev dropp o grejor och mediciner med specialmat och 2 dagar och 27 lappar senare så fick jag ut henne lite bättre. Nu var det ju så att hon skulle piggna till också och äta både mediciner och specialkost en vecka för att inte få återfall.
En äkta kapplöpning med klockan alltså eftersom jag skulle sitta på ett plan till US inom kort. Noga som fan med käket på rätt tidpunkt och promenad vid rätt tid osv, jävla fix. Dag ett, två och tre rann det fortfarande i baken och jag började bli lagom stressad. Två dagar till avresa o jag kan ju fan inte lämna bort en sjuk jycke till hundvakten.
I onsdags kväll kom något ur baken på henne som var det vackraste jag sett! En riktigt fin brun fast äkta skitkorv! Det var som om mitt boardingpass blev serverat rakt framför näsan på mig. Jag blev så jävla glad när jag efter tre dagar med ränna äntligen såg att det började bli ordning på korvarna.
Hon har aldrig varit sjuk mer än någon dag här o där tidigare men den här gången var det på riktigt. 27 lappar för två dagar på sjukan blev det. Jag frågade om kaviar och champagne ingick men fick inte något svar på det. Vad kostar en natt med sviten på Hilton?
Detta var som att se boarding passet komma ur maskinen vid incheckningen. Vilken lättnad efter en vecka med röd soppa.
De sista dagarna har det bara blivit bättre och bättre och dagen innan jag skulle åka var hon helt ok och planen att komma iväg var tillbaka på bordet.
Som jag nämnde visste jag att det skulle bli en fullkomligt vansinnig vecka med allt och givetvis fick vi en 2022 Silverado som skulle byggas om för reg. Fan vad bra det gick..tre dagar senare hade vi fortfarande inte lyckats få bromsljuset till släpvagns kopplingen att fungera. Man har numera pulser ut till släpen av någon anledning för att det skall fungera på moderna US släp ihop med den original elbroms regulator som sitter i.
Att gå runt detta visade sig vara ett helvete och med lite sökande på nätet så får man upp massor av länkar med problemet “ flickering brake light Silverado “
När man får sånt här på halsen och det inte finns någon som helst support eller vägledning att lösa problemet så kommer planerna om pension att bli klart mera intressanta. Man undrar varför man håller på och kan inte debitera mer än 50 öre i timmen på såna här jobb där man måste lura ut allt från början. Som den teknik mupp jag är så är det förmodligen ren envishet som gör att man vägrar ge sig utan vill komma på en lösning. För dagen är en halv flaska whiskey en jävligt bra lösning och jag börjar bli jäkligt trött på sånt här.
Avresa var det då dags för på Fredags morgonen. Varenda jäkla corona paper och PCR tester och annat var klara. Allt var kollat oräkneliga ggr.
Var tre tim innan avresa på Arlanda och var först i kön på incheckningen. Jag stod där i en hel timme innan det dök upp två tjejer som skulle börjar checka in oss. När de behagade att öppna så var vi drygt 50 st som stod i kö. Givetvis tar man alla som har lyckats trassla sig igenom all digital skit först eftersom man premierar de som gör att tjejerna inte behövde jobba så mycket utan bara skanna av passen. Sen finns det ett utdöende släkte som jag som behöver lite manuell hjälp men då är man bara en belastning och hamnar sist i kön. Det här är en pryl jag kommer ta upp lite senare i en annan blogg, hjälp.
När det väl var min tur så gick de igenom alla mina covid papper men när hon skannade passet så fick hon inte fram min ESTA. Jag plockade fram en papperskopia och visade henne att den fortfarande var giltig och inte går ut förrän 2023. Ansökt och betalad i slutet på Okt när jag bokade biljetten.
Det var just det! Min ESTA var inte längre giltig. Av någon sinnessjuk amerikansk anledning så ogiltigförklarade man alla ansökningar som var gjorda före den 8 Nov då man öppnade gränsen. Så trots att min var giltig till 2023 så var den alltså inte godkänd.
Nu var goda råd dyra. Inscheckningen skulle stänga kl 10,50 så jag hade ca en och en halv timme på mig att fixa nytt. Jag vet sen gammalt att man kan få ett på en timme eller två om man har flyt så jag kastade mig över telefonen och loggade in på US Gov hemsida för att söka ett nytt i expressfart. När klockan var 10,46 fick jag mailet att det var godkänt så jag ilade fort som fan bort till disken och höll på att tappa andan när jag ser att det är nedsläckt.
Man har stängt tidigare än man sagt och jag var inte den enda som stod som en fågelholk. En av deras egna anställda undrade också vad som var på g då han skulle jobba på samma plan. Hur sjukt var detta. Han lyckades hitta en BA anställd som krånglade på honom på planet men eftersom jag skulle ta lite längre tid med alla mina covid papper o grejor så vägrade man att hjälpa till.
Man kunde inte hjälpa till trots att man lämnat disken tidigare än man skulle och satt förmodligen och fikade istället. Jag vart skogs tokig men fick inget som helst gehör. Gaten var stängd och där stod man som en jävla mupp.
Detta är en grej som jag inte kommer släppa men för dagen och om jag över huvudet taget skulle komma iväg så fick jag gå och köpa ny biljett till dagen därpå. Utöver det så fick jag bränna iväg och göra ny PCR test eftersom de bara gäller 24 tim och min första skulle bli för gammal. Så 7500 kr senare så var man på väg.
Det som är riktigt sjukt i sammanhanget är att den ESTA som jag fyllde i var identisk som min gamla. Inga andra frågor, inga frågor om covid osv så vad fan är syftet? Amerikansk byråkrati är den värsta på planeten när man hamnar i lägen som dessa.
Ny avresa. Så med ny biljett och ny covid test så var det bara att börja om.
Sov inte ett piss på natten eftersom jag låg och väntade på provsvaret som inte kom förrän 23,55. Skulle få det mellan 18 och 24 så det här var ytterligare ett målfoto. Låg o kollade på klockan sista halvtimmen och undrade om de hade missat det. Med min tur sista 24 timmarna så hade detta inte alls varit omöjligt.
När jag väl lyckats somna om så ringer någon idiot på fyllan med dolt nummer och är så tankad att jag inte hör vad han säger, slänger på luren. Försöker somna igen. 03,30 får jag mess av min dotter som står på tågstationen i San Bernandino i Kalifornien på väg till Arizona för att möta mig och är livrädd för att bli mördad, rånad eller våldtagen.
Det är lördag kväll där, kolsvart ute i värsta gettot och bara massa kolsvarta pundare och annat pack som sprang runt henne och slickade sig om munnen där det stod en blond ensam tjej med resväskan i näven och skakade som ett asplöv.
Hon sa att om hon inte blir rånad eller våldtagen här så kommer det aldrig att ske. Till råga på allt så var tåget försenat en halvtimme som kryddade skräck upplevelsen ytterligare.
Hon kom till slut iväg på tåget som var ett sån där riktigt gammalt ruffigt diesel tåg som man brukar se i vilda västern med 200 vagnar efter. Lasten var allt från fyllon som raglade runt, sprutnarkomaner, boskap och allt annat mellan himmel och jord.
Givet kunde jag inte sova de sista timmarna på dygnet som var kvar utan det var bara att kliva upp och tanka i sig en stadig kaffe och gilla läget.
Nu var jag i alla fall tillbaka på Arlanda med ny ESTA och ny PCR test så det var väl fan om jag inte skulle komma iväg nu. Denna Lördag är förmodligen den mest kaotiska dagen på hela året där. Lördagen innan Jul uppehåll och alla skall iväg till när o fjärran. Det var dubbelt så mycket folk här idag som det hade varit dagen innan. Jag är på plats 3 tim innan avgång igen och först i kön ännu en gång. Vi blir till slut nästan 100 personer som undrar vad fan som är på gång när inchecknings disken fortfarande inte öppnat efter 40 minuter.
Varför i helvete ber de oss komma i extremt god tid med nuvarande situation om vi ändå inte kan checka in?? När de till slut öppnat så gick det nu bra för mig med min ny ESTA. Går med raska steg mot säkerhetskontrollen och här är det en kö som är det absolut värsta jag sett på en flygplats.
Går fram och till baka i en timme mellan fållorna innan det är dags att plocka ur fickorna. Det är total kaos här och massor av människor skriker och gapar och försöker tränga sig. Flertalet missar sina flyg och får vända tillbaka och boka om. Tjejen bakom mig hade redan gjort det en gång igår och hade nu 8 minuter kvar innan gaten skulle stängas. Hon missade den flighten också, helt jävla sjukt.
Av de sex luckor som man hade tillgång till så var två stängda. Man hann bara inte med anstormningen av folk som skulle iväg.
Att man inte som Sveriges största flygplats kan sköta det här bättre är inget annat än ett jävla skämt. Man vet att man behöver över kapacitet av folk juste den här tiden på året. Ha alla luckor som bara går att ha öppna men gör det inte.
Man öppnar inte av någon fullkomligt obegriplig anledning incheckningsdiskarna i god tid så man får ett bättre flyt genom incheckningen så folk kan komma till kontrollen tidigare. Det här var så dumt att det inte fanns ord för det. Man kan tro att de idioter som driver stället är politiker eller totalt bakom flötet. Jävla tur att de inte driver ett vanligt företag.
Satan vilken lättnad att vara iväg mot första stoppet London, trodde jag..
Så nu var man till slut i luften och skulle göra en mellan landning i London för att sedan åka direkt till Vegas. Givet var allt covid stängt på Heathrow så man kunde inte ens få en bira o en macka. Skit samma, vi skulle ändå få mat o dricka på planet mot Vegas.
Glad i hågen så äntrade vi planet och sitter bara o väntar på att få komma upp i luften. Såg riktigt fram emot ett par stadiga whiskey och mat. Vi väntar en halvtimme över tiden, en timme över tiden. Kaptenen meddelar att vi väntar på sent bagage som bara måste med. Nu börjar man ruttna på riktigt. När vi efter två timmar äntligen börjar backa ut så blir det plötsligt tvärstopp. Nu står vi stilla i tio minuter med brandbilar som börjar omringa planet också. Jag tror fan inte det är sant när gubben efter en halvtimme säger att det läcker soppa ur ena vingen så vi måste byta plan. Ingen mat och ingen whiskey och ännu mera försenad till Vegas.
Alla ombord måste av och vänta i hallen på nytt plan som efter tre timmar var klart och vi till slut kom iväg på. Nu var jag så jävla hungrig och slut att jag somnade innan vi kom upp i luften så jag missade givetvis middagen och sov rakt av 8 tim. Vaknade utsvulten som en varg och gick bak för att hämta mitt käk. Här får jag reda på att det var slut eftersom de inte hade haft tid att förbereda sig ordentligt när vi hastigt fått byta plan och käket hade blivit kvar på det första planet, suck!
Det blev två kakor och en flarra vatten. Maken till bantning har aldrig inträffat i mitt liv i alla fall. Är det någe mera som kan gå fel nu ?
Vegas från luften var en efterlängtad syn. Givetvis skulle pass kontrollen vara underbemannad 01,00 en Lördagsnatt så att det tog en timme att för att få visa upp sitt pass var inte något man hade önskat men med min tur var det helt väntat.
Blev hämtad av kompisar och var inte i säng förrän halv fyra på morgonen lokal tid. Slog igen gluggarna och somnade innan jag fått huvudet på kudden.
Bästa på morgonen första dagen när man vaknat är en riktigt flottig äkta american breakfast. Därefter känns det som om man skulle kunna erövra hela US.
Well folks det blev några rader om hur det är att ut o resa i covid tider. Att ha en plan b i bakfickan är bra. Att det blir förseningar och knas är nästan helt givet. Mat är en bristvara och rena lyckan att hitta utmed resans gång.
Jag var i alla fall framme på den plats jag trivs bäst på i bra sällskap med lika sinnade. En bra whiskey framför brasan i garaget och bara tjöta om bilar och hojar och det gångna året.
Den här veckan kör vi en låt jag dök på för ett tag sedan. När jag hörde den första gången var jag tvungen att googla upp vem som spelade gitarr på låten. Mycket riktigt var det Kenny Wayne och detta är en störtskön låt på alla vis i tider som dessa när världen är fucked upp på riktigt. Shemekia har en röst som gör att håret står rakt ut. Glömmer aldrig en sväng jag gjorde till franska kvarteren i New Orleans en gång och man bara gick från bar till bar och där var den ena neger tjejen efter den andra på stora som hus och sjöng blues så man fick gåshud, det blir inte bättre än så här.
Life without music be a mistake.
Cheers fan o Merry X Mas o allt från andra sidan!
