Ja det här blev en resa att minnas på många vis. Hela Amerika är som i en bakfylla utan slut och man vet inte riktigt åt vilket håll man skall. Vi kan börja med min egen.
När jag åkte för några veckor sedan så visste jag att coviden skulle vara en sak ta med i beräkningarna men att den skulle dra över hela US som en jäkla tsunami var det ingen som var med på. Rekordnummer på sjuka överallt och varje delstat hade sina ideer på hur man skulle hantera det. Att som en annan stolle gå på konsert och festa loss i Vegas på nyår var givet inte det bästa man kunde göra för att hålla sig undan coviden men vi resonerade så att vi tar smällen när den kommer.
Vi har åkt hit för att leva och visste vad som gällde. Min plan att jaga bort bugsen med Jack blev bara så bra..
När jag vaknade på nyårsdags morgon var hosta o snuva inte mitt största problem. Mitt stora problem var att hela sängen var blodig som om man slagit ihjäl någon mellan lakanen. Jag skall erkänna att det hade blivit lite mycket kvällen innan och jag hade dragit benet i dragkroken på en bil på morgonkvisten när vi festat klart utan att fatta vad som hänt och gått o slaggat. Fått ett rejält jack på smalbenet som inte ville läka av sig själv och bara somnat utan att reparera hålet. Snurrat runt i sängen under natten och blodat ner hela bingen. Utöver det så kändes det som om skallen var på gång att dela sig i två delar när jag vaknade och någon stod nu även o bankade på dörren och sa att vi måste checka ut, perfekt!
Vilken jävla fest det hade varit och här stod man i fillingarna nerblodad, bakfull som en clown och städerskan ville in o städa. Hon skulle svimma om hon skulle komma in i rummet nu. Jag tog mig samman och förklarade genom dörren vad som hänt och hon gav mig 5 min att städa av. Har hittills inte hört något så det verkar som om hon trodde på min story eller förmodligen hört värre saker hända.
What happens i Vegas stays in Vegas
Nu var det ju även så att jag skulle tillbaka till LA med sällskapet jag festat med och givet var jag den dedikerade chauffören och fick äran med förmodligen 2 promille i kroppen i brutal trafik ta oss tillbaka dit medans de övriga låg o snarkade i baksätet. Fy fan vilken eftermiddag men sent på kvällen kom vi till slut fram och kunde efter att vi släppt av sällskapet hitta ett ställe att somna om på.
Svor ed på att jag aldrig mera skulle dricka en droppe i hela mitt liv och gå med i AA o hela skiten. Tror det höll i tre dagar..
Ska ta på mig hockeyutrustning nästa gång det blir nyår i Vegas. Får ta vad man har ibland o lyckades lappa ihop mig för dagen i alla fall.
Nog om fylla o grejor. Det blev en fest att minnas och innan det totalt spårade så hann jag med att se Blue Öyster Cult som planerat. Gubbarna körde på efter bästa förmåga men jag har sett bättre konserter. Tyvärr hoppade de massor av gamla låtar och spelade en del nytt som ingen jublade över. Det var synd eftersom de som var där ville se bandet när det var som bäst och höra de gamla låtarna. Bästa behållningen var deras nyaste medlem Richie Castellano som lirar både gitarr och keyboard, . Han var galet bra och de kunde bara inte låta grabben gå loss helt på gitarr då han skickade resten av gubbarna till skamvrån, så jävla bra var han.
Richie in action i ett fullkomligt galet solo “ Then came the last days of May “ magiskt fan!
Vaknade dagen efter och var i klart bättre skick än på nyårsdagen. Droppade av dottern hos en av hennes tjejpolare i Malibu som ligger på college där och nu var planen för min egen del att rulla ut knarren för att dra kustvägen upp till Frisco. Har gjort repan för en herrans massa år sedan och jag tror detta är den absolut vackraste vägen på jordklotet och på hoj är det det bästa man kan uppleva. Det hade regnat rejält under några dagar men nu var vädret kanon och jag visste att det skulle vara lite varannan dags väder med regn på g men det var nu eller aldrig som jag hade möjlighet att göra detta med den tidsplan jag hade.
Startade från Oxnard tidig morgon och var två timmar senare in en blandning av regn och snö över San Marcos passet som var bland det värsta jag åkt hoj i. Jag gjorde en goof här eftersom jag följde gps :en istället för att bara åka utmed kusten på 1:an. Höll på att frysa bollarna av mig uppe på toppen innan jag kom ner på lite lägre nivå utmed kusten igen. Fortsatte norrut i regn o sol om vartannat men det gjorde inget att man var blöt och stelfrusen eftersom den här kust sträckan är så jävla vacker att man håller på att pissa ner sig för varje meter man åker. Nu började även solen värma lite också och brallorna att torka upp.
Stopp i Pismo Beach på vägen upp. Enda biten av kusten och den enda delen där det är lagligt att köra bil på stranden. Brukar vara mängder av brutala V8 sandloppor och bränna här på helgerna. Lite “ off season “ nu. Det var ju bara 20 grader varmt..
Stannade ofta och bara satt o blängde som en mupp rakt ut i havet med alla de stenformationer blivit skapade under hundratals år. Galet fränt!
Med lite bättre energi och temperatur fortsatte jag genom Pismo Beach och vidare norrut. Passerar Hearst Castle som var covidstängt och några miles därifrån där den riktigt coola mc åkningen börjar slutade mitt äventyr med. En bit norr om San Simeon ett stenkast från Hearst Castle hade regnet tagit med sig en del av vägen i en gigantisk mudslide. Man hade stängt av fyra timmar innan jag kom dit..
Jag trodde fan inte mina ögon men detta är tyvärr inget ovanligt här. Mycket av kustvägen ligger på ett underlag av jord och sand och regnar det rejält som det gjort här under några dagar nu så kommer stoppskylten upp. Var som att få en käftsmäll. Här har man åkt genom snö o regn för att komma till en av de bästa mc vägarna på jordklotet så är skiten stängd! Jag spånade på olika möjligheter att runda problemet men när jag surrat med lokalbefolkningen så fick jag reda på att det var stängt nästan hela vägen upp till Monterey.
Skulle alltså inte komma in den vägen heller så här var det roliga slut. Här försvann även mina planer på AA och att aldrig mera dricka jävligt fort. En halvtimme bakåt fanns ett vettigt motel och en bra bar. Bitterheten över att inte kunna fullfölja resan förändrades snabbt till en riktigt bra kväll med lite biljardspel och bira ihop med några home boys.
Så jäkla snopet. Streckan från San Simeon upp till Monterey är förmodligen världens vackraste och roligaste mc väg med mängder av kurvor och böjar som slickar havet, får man säga F*ck med stort F när sånt här händer?
Var i alla fall hyfsat nöjd med repan som blev och var betydligt piggare den här morgonen än nyårsdagens. Utsikten från motellet var helt ok, vaknat på sämre ställen helt klart. Nu var det bara att vända söderut. Fan är prylen med alla dessa selfis..influerad av sociala media eller?
Var tillbaka i LA området lite senare på kvällen och jag hämtade upp dottern för avresa mot Albuquerque NM och träffa en bilhandlare jag känt länge. Han hade en kompis som ägde en Ram dealership där och vi skulle se vad möjligheterna att göra något bra avtal kunde vara.
På vägen dit så slås man ganska snabbt av en sak.
Vägarna är så satans dåliga att de är ett skämt. De sista tio åren har förfallet blivit enormt. Jag rörde mig runt i ett antal delstater på västra sidan den här resan och det vill fan till att hålla i kringlan till och från. Vägarna i LA som är en blandning av asfalt och betong är lappade så många gånger att guppen som tidigare varit små numera är hopp som gör att man bottnar hela ekipaget på genomslags gumminen konstant. Jag körde en 3500:a 4X4 som är hyfsat tung och kan inte räkna alla gånger jag bottnade fjädringen, det var bitvis som ett jävla rally.
Även de stora Interstate som både 15 norrut mot Vegas samt 40:an österut har potthål så stora att om man kör ner i de är man rädd att knäcka hela framvagnen. De behöver lägga miljarder på detta typ pronto, det är riktigt illa.
Jag kan inte annat än att hålla med Joe B på den här punkten och hans satsning på vägar och infrastruktur. Den börjar bli akut.
Kör man som jag även motorcykel där också får man vara vaken som fan. Man har dock lite större val av spår på en knarr så det är faktiskt ett bättre sätt att undvika hål o skarvar. Att sedan folk i tider som dessa väljer att ta bilen långa sträckor istället för att flyga sliter inte mindre på vägarna. Just över Jul nyår så är trafiken in och ur LA brutal o givet fastnade vi på vägen ut trots 6 filer åt varje håll. Säger en del om antalet bilar i rörelse.
Gnäll fan inte över köerna på Essingeleden. Här är det på riktigt. Började nere i San Bernandino och lossnade inte förrän vi kom till Victorville typ 5 mil senare.
Väl framme hos min gamla kompis i New Mexico som jag inte sett på 15 år så var det ju inte konstigare än att han hade flyttat ur stan och bodde numera på en privat flygplats. Han hade med andra ord landningsbanan rakt in i vardagsrummet. Här bodde det typ 40 flyg nördar med hus intill landningsbanan som ingick i området. Alla hade minst ett eget flygplan och ibland med hästar som sprang runt på tomten. Ville man inte flyga på morgonen kunde man alltid ta kusen på en tur upp i bergen. Lite annan livstil än den jag och de flesta jag känner har. Merparten som bodde här var pansjon och med all tid i världen för att bara leka.
Givet så ville vi flyga när vi såg att han hade två plan i sitt garage. Vi baxade ut en av kärrorna och taggade som fan för en flygtur över bergen. Här började det igen med min tur och alla maskiner jag ska upp i luften med. Holken gick inte igång. Mannen nötte som fan på starten men inte ett pip. Dottern hoppade ur för att kolla om det droppade soppa under snurran som om den hade blivit sur men inte. Ok, han slog om till andra tanken och då hoppade pärlan igång. Topp! här skall det bli åka av. Vi var uppe i luften på ca 2500 meters höjd när han kläcker att det var nästan tomt i den tanken vi åkte på och det var den andra som han tankat, perfa!
Här satt vi på 2500 meters höjd med nästan tom tank och kunde inte slå över på den andra eftersom ventilen förmodligen hade pajjat, F*ck igen!
Nu måste han slå över på den andra och chansa på att ventilen fungerar. Efter ett motorstopp och hjärtstopp för min del däruppe då han sitter och nöter på starten så går maskinen igång igen och vi kan flyga vidare, fy fan vilket jävla pers. Kevin garvade så han tjöt när han kollade minen på mig och dottern som vår sista stund var kommen. That was a good one! säger han och flyger vidare som inget hänt. Vi fick i alla fall en kalas tur över bergen och skidorten Sandia Peak.
Ska hålla mig ifrån flygmaskiner ett tag nu o bara åka med de som är ett måste för att komma till min slutstation. Det här var fan ingen lekstuga o jag var lagom fuktig i brallorna efter motorstopp på 2500 meters höjd. Att sedan dottern skulle ratta en sväng med så det inte vart någon jävla ordning alls på flygandet gjorde inte saken bättre.
Vi var klara med flygandet och träffade mannen som ägde Ram dealern på eftermiddagen. Vi får se inom kort vad det kommer leda till men det kan bli en bra kanal för delar och ev nya truckar också, time will tell.
När vi ändå var så här långt österut så var det inte långt kvar till några av de ställen jag hittat galet med bra raggarbildelar på i min karriär innan jag började med Ram trucks, Alamogordo. Ville mest hit bara för att se om några av de gamla skrotarna fanns kvar men givet var allt stängt och det mesta borta. Ett stenkast från Alamogordo ligger Roswell och här gjorde vi ett stopp för att hänga med några aliens. Om det som de påstår verkligen hänt här så är det fan otroligt men när man går igenom museet och läser alla historier och ser alla bilder så kommer man fram till att det bara inte kan vara bullshit. Någonting hände här men vad är ganska oklart.
Att man även hävdar att att man fångat några rymdisar och gömt de på area 51 är förmodligen skarvat en bit men så länge hela staden lever på historien så ok för min del.
Äkta eller inte, skit samma coola som fan är de i alla fall. Man blir lite alien inspirerad så inköp gjordes på både alien brallor och brillor, knallhårt!
Bor man i Roswell så ser man till att sniglarna växer upp på rätt sätt med rätt grejor. Är inte denna ball så vet jag fan inte vad, hembyggt ufo!
När vi väl var klara ute i alien country så hade vi vänner att träffa i LA så tillbaka dit igen. Blev ett jäkla åkande fram och tillbaka men så här blir det därborta när man har begränsat med tid och folk att träffa. Det var nu så jäkla mycket corona stängt utmed vägen att vettigt käk var en bristvara. Precis som förra året, det är skit med pandemier.
En jäkligt vanlig syn som blev påtaglig ju längre vi var där. Inte bara saknades det skithuspapper och servetter. Folk som skulle servera och kockar låg hemma o var sjuka om de inte bara satt på arslet o lyfte bidrag förståss.
En av mina bästa vänner därborta sedan länge bor i Redlands som är östra LA.s Beverly Hills. Fint som fan och han passar givet inte riktigt in i miljön som den skrotnicke han är. Trodde inte mina ögon när han visade mig sin gamla biltransport som jag trodde var borta för länge sedan. Jag brukade låna denna för mina tokresor i vilda västern för över 20 år sedan och hämta upp bilar vi köpt.
En 95:a som han stoppat i en 5 växlad låda i och gud vet hur många miljoner mil den gått. Minns en gång jag var och hämtade en gammal Imperial i Grants Colorado och hade även en bil på obromsat släp efter. Valde inte riktigt rätt väg tillbaka mot LA när jag körde över Wolf Creek som har ett pass på över 3300 meters höjd. De flesta som läser det här vet hur stora bromsarna är på en gen 2 truck. Mera anpassade en cykel och med fullt lass så var det bara tur att man tog sig ner med livet i behåll. Kokte bromsarna så in i helvete att folk trodde bilen brann när jag kom flygande i 120 nedför backen.
Gammal 12 V som trots brutal misshandel fortfarande går kanon. Hela motorutrymmet var så jäkla ned sotat med avgaser så vissa konturer av motorn syndes knappt. Grenröret gick på lunch för 10 år sedan och gapet mellan toppen och grenröret var runt 5 mm på alla utgångar, noll packning elller tätning kvar. Det är så illa att han måste plocka bort luftfiltret var 300:ade mile bara för att det blir ingen satt av röken under huven. Han hade 3 st tvättbara som han bytte emellan utmed vägen. Det sjuka är att han har haft ett nytt stått i fem år men inte fått tummen ur att byta ännu.
“ well i haven`t got time to get to it yet… vilken gubbe. Sot i chucken är bara förnamnet.
Fick i alla fall en fri dag på hojen och Söndag var det också. Tog en sväng tillbaka ut till kusten via Santa Monica bergen och Rockstore. Detta är värsta hangout stället för bikers varje Söndag och så även idag. Lite off season så det gick faktiskt att klämma in knarren mellan raderna. Kommer man hit sommartid är det rena turen att hitta en plats om man inte vill gå en kilometer. Mängder av fina byggen och här hänger folk från alla sociala grupper ihop. HA medlem eller Hollywood stjärna spelar ingen roll. Man är här för en fika eller en bira och snacka hoj, coolt fan!
Sporthoj eller HD spelar ingen roll. Alla välkomna och vägarna hit är perfa för hojåkning, selfie igen…
Bästa krukan på stället. Ett datum de inte glömmer i första taget
När vi kommit till slutet av resan så var det dags för mig att ta uti med strulet jag haft med registrering och juridik med ett par bilar. Hamnade i vilda västern ännu en gång och i kön till biltvätten sprang jag på en skön gubbe, Harry. Här ute har Joe inget säga till om, noll. Harry kom glidande på sin moppe han letade pantburkar och annat smått o gott han kunde få ihop några dollar på.
Harry hade köpt flaggan på ett swapmeet för två dollar. Han tror den hade dragit in ett par tusen dollar då alla som samtyckte gav han stålar hela tiden bara för det budskap han gled runt med. Hyfsat rakt på sak och flaggan i topp!
Ska man summera den här resan av alla de jag gjort över så har det hänt mera 2021 än det gjort på de tio sista. Ett mera politiskt uppdelat land är svårt att hitta. Allt har blivit svindyrt. Mat och bränsle har gått upp 100 % på ett år. Betalade lite över 6 kr litern för diesel på östkusten förra åren. Nu betalade jag nästan 12 kr i Kalifornien. I de större städerna kostar det skjortan att gå ut och äta och jag fattar inte hur folk bara har råd, bubbla på G? Kan inte funka att bara trycka nya stålar i all evighet.
Kaffe macka och juice 22 buck eller drygt 200 spänn översatt. Jag ger 50-60 kr på mitt lokala fik hemma för samma grejor, prisvärt? Värst var nog när vi satte oss och tog var sin sallad och en bira på flygplatsen i Vegas när vi väntade på planet hem. Med lite dricks landade vi på 700 kr! F ordet igen..
Nä fan nu måste vi börja runda av det här och någon dag kanske den här bloggen skall handla om det vi faktiskt håller på med och inte massa annat tok. Sen när det händer mängder av andra sjuka prylar utöver det vi jobbar med så vill man gärna dela med sig av det med. Kan man säga att jag kört lite av banan?skit samma. Det är många som gillar att läsa om mina äventyr och åsikter och så länge feedbacken är positiv och de gillas så kommer jag fortsätta. Sedan sympatiserar inte alla med mina åsikter men det bjurrar jag på. Att sitta och hålla käften i en hörna är inte min grej.
Nu är helgen här och Nöffe är tillbaka i huset så det blir en stänkare framför brasan och en stund att drömma sig tillbaka någon vecka eller två och bara garva åt allt som hände på resan och givet se fram emot nästa. Har nya planer inför sommaren klara.
Det finns inget annat alternativ för musik än BÖC den här gången. En av de absolut bästa låtar de gjort och att se live är The Last Days of May. Blir lagom o dra igen då.
Kom ihåg, Life without music be a mistake.
Cheers fan o ha en bra helg!
Richie, the stage is yours!
